SandraSiitari

13 februari 2015 dagen före alla hjärtans dag. Våran son Melvin sover och jag har efter flera år tagit mig tiden att titta lite i våran byrå. De finns dom lådorna som man så bekant öppnar och känner igen varje liten sak och vet precis i kaoset vad som ligger vart och så finns de dom lådorna med orörda saker som vi i stort sett lagt bakom oss. Minnen och åter minnen, av någon anledning känner jag att det kanske är dags att börja gå igenom alla småsaker från våran "ungdom" såsom sladdar, skivor, små lappar, filmer, smycken och så mycket mer. Saker som ligger och samlar damm men som ändå på något vis har en betydelse. Jag startar datorn och sätter i några cd skivor utan text på och får höra både musik och se foton från en tid jag inser att vi nästan har glömt. Jag blir påmind om när vi träffade varandra, hur våra dagar kunde se ut, vilka vi umgåtts med, musiken som vi lyssnade på, låtar som spelades när vi åkte bil med varandra första gången. Allt kommer över mig nu och jag kan riktigt känna känslan när du tittade på mig i backspegeln där jag satt lite nervös men samtidigt glad över att vara i samma bil som dig för ungefär 8 år sen. Samtidigt lite orolig över hur fort du körde och vart du skulle ta oss härnäst. Spänningen att inte veta hur allt skulle bli emellan oss. Min nyfikenhet tillsammans med ditt sätt att vara, att titta på mig och få mig att känna mig började redan då skapa ändlös kärlek. Kanske insåg jag det inte själv just då när jag var så uppslukad av hyss, bilturer och känslan jag hade när vi var med varandra. Egentligen var jag inte redo för att på nytt få känna kärlek från en annan människa. Rädslan att mina känslor för dig var för starka och att det var för bra för att vara sant gjorde att jag var osäker men samtidigt kunde jag inte riktigt låta det vara. Jag fastnade djupare hos dig och för dina fina sidor! Att du verkligen försöker är en av dina starkaste egenskaper och något av det jag föll för, du fick mig alltid att känna att du skulle göra allt för att få mig att känna mig bra, du gav mig hopp när jag egentligen inte såg framåt, du fick mig att vilja leva och prova på livet. Att ha något att se fram emot varje dag. Att just vi träffat varandra var det enda jag faktiskt brydde mig om. Allt annat var oviktigt! Sedan dess har vi delat både glada och ledsna stunder tillsammans, vi har stått vid varandras sida genom tuffa tider och glidit tillsammans genom finare tider. Jag minns känslor, dofter, musik och upplevelser jag haft tillsammans med dig. Jag inser nu hur lätt alla fina minnen kan hamna i skymundan om man inte blir lite påmind ibland. Att vi tagit körkort, studenten, förlovat oss, skaffat hund, letat hus, flyttat flertalet gånger, förlorat nära och kära, knutit nya kontakter, bytt från jobb till jobb, utvecklats som människor och nu det största vi någonsin gjort att skaffa barn och så mycket mer tillsammans är jag så tacksam för. Det hade jag aldrig kunna tro när jag först träffade dig för 10 år sen. Med allt det här sagt vill jag att du ska förstå hur mycket du betyder för mig. Att allt vi har i våra byrålådor och i vårt bagage har tagit oss hit, här vi står idag och att vi håller ihop i både med och motgångar är väl ganska otroligt! Jag hoppas att vi tillsammans kan fortsätta att fylla på med minnen och komma ihåg att påminna varandra om åren som varit och inte glömma bort känslan som så lätt också hamnar i byrån när den borde ligga hos oss. Att vi kan ta oss tid för varandra i vardagen som man så lätt blir uppslukad av så att vi orkar ta oss an nästa hinder i livet. På ett eller annat sätt reder vi oss och hittills tycker jag att vi har gjort det jävligt bra! Jag älskar dig precis för den du är fast jag önskar att du dammsuger lite oftare. Du är den enda som kan reta gallfeber på mig samtidigt som du är den enda som kan få mig att skratta så att jag nästan kissar på mig. Du kan enkelt göra mig ledsen men också lika fort göra mig glad. Du är den enda jag på ett speciellt sätt älskar och vill bli älskad av. Det är mina minnen av oss som väcker fjärilarna i magen, kanske inte varje dag men en dag som denna och det är väldet som gör det speciellt! Så nu stänger jag byrålådan och nästa gång kan vi kanske titta lite tillsammans! Robert du och Melvin är mitt allt och kommer alltid att så vara!